Äntligen! En heltäckande bok om fysisk aktivitet och typ 1 diabetes. Uppdaterad med de senaste riktlinjerna, men också det senaste om den teknik som finns tillgänglig. Ett komplett verk skrivet av en förälder till en flicka som älskar att idrotta parallellt med sin sjukdom. Ett måste för varje diabetesteam och för alla som gillar att idrotta med samtidig typ 1 diabetes!
I boken Ett vinnande team presenteras fakta på ett pedagogiskt sätt tillsammans med praktiska rekommendationer för barn och ungdomar med typ 1 diabetes. Du får tillgång till ett antal verktyg och strategier som du kan använda dig av och utvärdera tillsammans med diabetesteamet. Författaren delar också med sig av personliga berättelser och reflektioner som får dig att le, förfäras och nicka instämmande.
Delar
Kapitel
Sidor
KAPITEL 1
När livet tog en oväntad vändning
Jag minns det som igår – hur undersköterskans ansiktsuttryck förändrades när mätaren inte kunde ange hur högt glukosvärdet var trots att Linn inte hade ätit någonting på många timmar.
✶ ✶ ✶
Det började med att hon kissade i sängen, natten till trettondagen 2009. Det hade aldrig hänt tidigare. Inte ens när hon slutade med blöja som 2-åring. Jag förklarade det med att hon kanske var lite spänd och förväntansfull inför att börja på förskolan igen. Hon hade varit ledig i nästan en månad, först på grund av semester och sedan några dagars feber. Eller så berodde det på att hon hade druckit mycket vatten dagen innan.
”Tänk om det är barndiabetes”, sade jag på kvällen. Min dåvarande make Jonny nickade. Han hade funderat i samma banor. Vi bestämde oss för att inte tro det värsta. Hon hade ju bara kissat i sängen en enda gång.
När Linn kissade i sängen även följande natt började jag undra om det ”värsta” faktiskt höll på att hända. Men på morgonen när hon vaknade studsade hon upp ur sängen som vanligt och efter frukosten gjorde vi oss i ordning för att cykla till förskolan. När vi kom fram sade hon att hon kände sig trött.
Trött!
Det var inte ett ord som Linn brukade använda. Dock inte så konstigt tänkte jag sedan. Dels hade hon varit sjuk i hög feber och ont i kroppen några dagar tidigare, dels hade hon en ny stor vinteroverall på sig och dessutom var det inte lätt att ta sig fram på hennes lilla cykel i all snömodd.
På torsdagsförmiddagen när jag satt på jobbet hade jag svårt att fokusera. Jag bestämde mig för att hämta Linn efter lunch och åka hem för att ringa vårdcentralen. När jag kom till förskolan frågade jag hur Linn hade varit under onsdagen och torsdagen. Till svar fick jag: ”Hon har varit lika glad och pigg som vanligt. Full av energi. Kanske lite mera hungrig – men det är alla till och från i den där åldern.” Jag bestämde mig för att avvakta.
Under fredagen kissade och drack Linn lite mera än vanligt, men inte alls som tidigare under veckan. Och med tanke på att vi hade varit på solsemester och nu befann oss i torra och kalla Sverige kändes det heller inte konstigt att hon började bli torr i huden. Tankarna for hit och dit – skulle vi söka vård innan helgen eller skulle vi avvakta? Vi bestämde oss återigen för att avvakta. Sent på kvällen när vi redigerade foton från resan kunde vi konstatera att Linn hade sträckt ut. Det blev tydligt för oss att hon antingen hade gått ned i vikt eller vuxit på längden.
På lördagen åkte vi för att träffa släkten på min sida. Nästan omgående kommenterade min mamma att hon tyckte att Linn hade magrat. När vi på eftermiddagen fick äppelpaj och glass exploderade törsten och blev helt extrem. Då kunde inte ens jag blunda längre och hitta bra eller snarare dåliga förklaringsmodeller till det som hände. Sjukvårdsrådgivningen uppmanade oss att sätta oss i bilen och åka hem till Linköping omedelbart.
Där och då visste jag inom mig med säkerhet att Linn hade fått typ 1 diabetes. Där och då stockade sig rösten och mina ögon fylldes med tårar. Där och då befann jag mig i en dröm som jag inte kunde vakna ur. Jag lyfte upp Linn i famnen och kramade henne länge. Jag sade att vi skulle åka till sjukhuset och ta reda på varför hon drack och kissade så mycket.
På vägen till Barn- och ungdomssjukhuset i Linköping somnade Linn. Hon vaknade några gånger och behövde kissa. Timmarna i bilen var värdefulla för oss. Vi kände oss förberedda på beskedet – ett besked som skulle förändra våra liv för alltid.
Anmäl dig till nyhetsbrevet och få resten av kapitel 1 på en gång.
Vad tycker läsarna?
Boken är som Ragnar Hanås bok, men för individer som lever med typ 1 diabetes och tränar. Den är således perfekt att läsa/slå i när man behöver hjälp att justera insulin och blodsocker vid idrott/träning. Boken innehåller också mycket bra tips och exempel, vilket gör att man lättare kommer ihåg de olika ”medicinska grejerna”.
Det är en underbar och inkännande bok, skriven med mycket kärlek och en genuin önskan om att kunna hjälpa andra. Språket är levande och bra vilket gör att man rycks med i berättelsen. Anna förklarar också svåra saker på ett mycket pedagogiskt sätt.
Boken innehåller mängder med konkreta råd, riktlinjer och forskningsresultat. Det är en imponerande och ambitiös genomgång. Jag gillar också att Anna är så personlig och har med anekdoter och exempel från sina och Linns erfarenheter. Det gör att det är lättare att ta till sig det avancerade innehållet.
Om författaren
Anna Suchomel är utbildad fysioterapeut och har bland annat arbetat som rehab- och hälsosamordnare på en vårdcentral. Hon är mamma till Linn som knappt 6 år gammal fick typ 1 diabetes i januari 2009. I över 100 000 timmar har de tillsammans agerat vikarierande bukspottkörtel – det vill säga utfört ett arbete som kräver kunskap, engagemang, acceptans och tålamod. De har erfarenhet av allt från lek och träning till elitidrott vid typ 1 diabetes.
